Minus 21 KILO!

 
 
Jag har varit jätte dålig på att skriva inlägg och ska försöka skärpa mig men allting rullar på i rätt riktning :) Tiden har gått riktigt fort och jag har hittills tappat 21 kilo. Det känns helt otroligt även om det, hör och häpna inte syns lika tydligt. Det känns på många sätt att jag har gått ner men samtidigt blir man blind eftersom man inte alltid ser skillnaderna i spegeln. Det är en lång resa kvar men än så länge är jag nöjd med mitt resultat.

Ibland blir jag livrädd när jag ställer mig på vågen, tänk om jag har gått UPP i vikt? Det är faktiskt min största rädsla tillsammans med att jag är rädd för att töja min "nya" magsäck. På många sätt har jag sett den här operationen som min sista chans till att gå ner i vikt och jag skulle bli helt förstörd om jag misslyckades när jag har fått en möjlighet till att lyckas, jag har fått en andra chans helt enkelt. Jag vill göra mitt bästa och pressa mig till mitt yttersta men det finns stunder när jag unnar mig god mat, godis och chips/popcorn. Även om jag inte äter kopiösa mängder som jag gjorde tidigare så kan jag få riktigt dåligt samvete efteråt - borde jag verkligen ha ätit det där? Det är en svår balansgång och jag har inte riktigt hittat min jämnvikt.

Något som jag upplever som något problematiskt är sociala sammanhang eftersom mat är en central punkt. Det finns inte alltid saker jag kan äta och de få gångerna jag har ätit ändå för att jag har känt mig mer eller mindre tvingad har slutat med en fruktansvärd dumpning. Jag måste alltid vara steget före - kommer jag må dåligt av det här? Är det någonting jag kan äta? Jag har fått dumpning utan dess like och det är inte en trevlig känsla när man kallsvettas och tror man ska svimma vilken minut som helst. Jag vill inte utmärka mig, jag vill smälta in och känna mig normal. Därför tycker jag det är svårt när man ständigt måste akta sig och tänka inte bara en gång utan två gånger innan man stoppar något i munnen. Samtidigt är det bra eftersom det hjälper mig att hålla mig borta från att överdriva med maten och hålla mig till saker som är nyttigare.
 
Alla dagar är olika, har bättre dagar och sämre dagar. Ibland dumpar jag för en sak och en annan dag kan jag äta det. Jag har inte riktigt hittat min plats i min nya kropp och jag tror det kommer ta ett tag tills jag lär känna mina gränser. Det tar mycket tid men det är värt det om jag får leva ett aktivt och hälsosamt liv där jag känner att jag kan älska mig själv för den jag är.

Önskar er alla en trevlig kväll! :)

Kommentera här: